Vad är ett politiskt parti?

Jag skulle säga: En grupp människor som – utifrån en uppsättning värderingar – söker att lösa politiska problem, med olika verktyg.

Vilka värderingar?

Gärna utifrån någon mer eller mindre definierad ideologi. Klassiska sådana känner vi alla till: Liberalism och socialism. Konservatism är ett mer svårdefinierat djur, men brukar också anföras.

Finns det en grön ideologi? Vissa tvivlar. Jag skulle säga att det gör det. Koncist formulerat utgår grön ideologi från de tre grundsolidariteterna:

• solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet
• solidaritet med kommande generationer
• solidaritet med världens alla människor

Med vägledning av dessa tre basala principer kan man egentligen förstå det allra mesta av Miljöpartiets politik (om man vill det). Det sista inom parentes känns berättigat, för ofta stöter jag på människor som minst av allt är intresserade av att förstå. Inte minst på sociala medier. Men för den som vill räcker egentligen dessa tre principer.

Vilka problem?

Här blir det knepigare. Politiska problem låter sig inte alltid definieras. Och så snart man kommit till en definition har verkligheten en besvärande tendens att ändra på sig. Fungerar den gamla definitionen av problemen? Stämmer den med verkligheten? Vad gör vi om den inte gör det?

En del av de problem som Miljöpartiet traditionellt sett handlar om militärt våld och vapentillverkning. Det är inga vackra verksamheter, och mycket av den politik som Miljöpartiet bedriver är klart visionär och framåtsyftande.

Den pacifism som fanns med vid Miljöpartiets grundande är en sådan visionär politik. Men när verkligheten förändras runt omkring oss, håller denna pacifism då? Partiet förefaller inte anse det. MP ville i början av sin historia avveckla försvaret, men det är inte längre partiets hållning. Vi vill ha ett militärt försvar, men har inte noggrannare definierat till vad, med vilka funktioner eller till vilken kostnad.

Detta är förstås brister i vår politik, som skulle behöva avhjälpas. Men de som idag kallar miljöpartiet som parti för radikalpacifistiskt har inte rätt. Visst finns det medlemmar i partiet som är radikala pacifister, men de är faktiskt inte i majoritet. Det framstod klart vid helgens kongress, där motion 5.3 om fortsatt nedrustning av det svenska militära försvaret blev nedröstad med klar majoritet.

Man kan naturligtvis vända på detta, och säga att inte heller min motion 5.2 om att partiet ska ta fram en proposition om en sammanhållen grön försvars- & säkerhetspolitik vann stöd. Men min motion behandlades på utskott med en utförlig debatt, och dessutom hölls ett seminarium under kongressen på tema “En grön försvars- & fredspolitik”. Där kan man säga att sinsemellan väldigt olika perspektiv inom partiet på dessa frågor kom fram.

Vilka lösningar föreslår Miljöpartiet?

Traditionellt har miljöpartiet verkat för en militär nedrustning, både samordnat via internationella samarbetsorgan som FN och enskilt från svensk sida. På 90-talet och 00-talet verkade en sådan rationell, givet det förbättrade säkerhetspolitiska omvärldsläget. Nedrustningen av det svenska försvaret genomfördes, i stort sett med bred politisk samsyn och i huvudsak av andra politiska partier än Miljöpartiet.

Hur ser partierna idag på vår militära förmåga?

Det finns även idag en bred politisk samsyn, inte fullständig men bred, kring att vi behöver förbättra vår militära förmåga. Men samsynen faller när det kommer till volym, funktion och takt i denna förmågehöjning. Givet vår traditionella syn inom Miljöpartiet på vapen (i synnerhet vapenexport) är det nog inte rimligt att i Miljöpartiet se en vurm för vapensystem som sådana. De behövs, och jag känner efter helgens kongress en tillförsikt att Miljöpartiet kommer att bidra konstruktivt i sådana samtal och uppbyggnad.

Där Miljöpartiet snabbare och effektivare kommer att kunna bidra är en breddning av synen på vad säkerhet och militär förmåga är. Til syvende og sidst även en breddning i synen på vad ett vapen är. Den gängse synen att detta handlar om olika sorters skjutvapen håller inte i dagens säkerhetspolitiska läge. Idag kan orden, en planterad och vinklad nyhet, ett datorvirus, en mycket hög volym av datapaket till samma hemsida kan överbelasta den. Hur skyddar vi oss mot dessa slags vapen? Det militära försvaret år 2017 kan inte se ut som det gjorde 1967 eller 1987.

Ett brett väpnat militärt angrepp av den typen som vi övade att möta på 1960-70-talen hör ett annat årtusende till. Militär krigföring förs idag med virus, Ddos-attacker och vapeniserade nyheter.Cyberförsvaret behöver byggas upp.

Dessa mer eller mindre tydligt militära angrepp kräver helt andra vapen och helt annan kunskap än den miljonhövdade kringsorganisationen från kalla kriget. Här behöver inte bara Miljöpartiet utan samtliga politiska partier utveckla sin försvarspolitik. Miljöpartiet står där väl rustat, teknik- och utvecklingspositiva som vi är.

För övrigt anser jag att fredsminister är en politiskt död fråga, och anser att media bör släppa den bollen.