I dagens Expressen skriver ledarredaktionen under rubriken “8 skäl att tiga, MP:s språkrör“. I en direkt tweet kallade jag det för en “intellektuell botten”. Jag kommer här att utveckla mina tankar kring varför jag skrev så. Däremot kommer jag inte att beröra det upprörande faktum att en svensk politisk ledarredaktion uppmanar ledande politiker att hålla käften. Det får stå för Expressens ledarredaktion.

1. Miljöpartiet är vana att ta ansvar. Skribentens argument är ett exempel på konsten att ta något ur sitt sammanhang. Jag föreslår att skribenten läser hela stycket. Dä framgår tydligt vad språkrören menar. Vi styr i 19 av 20 landsting/regioner samt ett otal kommuner. Detta är inget nytt för denna mandatperiod. Vi är vana att styra i olika partikombinationer, utifrån det parlamentariska läget i den kommunen/regionen. Visst, MP har inte tidigare suttit i regering. Det är korrekt. Vi hade ett formaliserat samarbete med S under åren 1998-2006, men det är något annat att inneha ministerposter. Det får vi nu erfara. Särskilt med tanke på en synnerligen prövande situation vad gäller det parlamentariska läget, säkerhetspolitiken och flyktingpolitiken. Det kräver omprövningar. Den processen genomgår nu hela vårt land, inte bara Miljöpartiet. Och det är skitjobbigt. Det behöver vi prata om, inte tiga om.
2. Här finns över huvud taget inget anfört skäl att bemöta. Det hade inte ens passerat godkänt i en skriftlig uppgift på högstadiet. Expressen lägger först på skam, oberättigat. Sedan anför man en egen (?) åsikt. Pinsamt.
3. E contrario-argument. Really? 😉
4. Jag vet inte heller här vad skälet skulle vara till att språkrören skulle tiga. Ja, efter resultatet i EP-valet trodde vi miljöpartister att riksdagsvalet också skulle gå mycket bättre än 2010. I stället gick vi neråt marginellt. Hybris, ja kanske. Ett skäl att tiga? Knappast.
5. Här anför man ju faktiskt ett skäl. Skribenten anser inte att statsrådet Kaplan gjort tillräckligt för att åstadkomma ett ökat bostadsbyggande. Men åter, är det ett skäl att tiga i en självprövande artikel av detta slag? Vi behöver göra mer här, och kommunicera både inåt i partiet och till Sverige att vi avser att göra det.
6. Skribenten invänder mot att statsråd och Miljöpartiet har en uppåtgående inlärningskurva. Det är som att man aldrig haft ett nytt jobb, som testat ens egna gränser. Vad är skribentens förslag till lösning? Att ingen person, inget parti som innehaft statsrådsposter tidigare tillåts att få det? Det blir i så fall en allt tunnare skara med tiden. Statsrådsposterna är inga traineejobb eller praktikplatser, som skribenten skriver. Dessa personer, oavsett partitillhörighet, tar på sig ett stort och tidvis tungt ansvar. Det kanske är något vi till mans och kvinns kan känna in oss i? Det är lärorikt, men svårt. Alice Bah Kuhnke fick initialt utstå en massiv kritik från media för sin brist på politisk erfarenhet. Idag har den kritiken tystnat, och Bah Kuhnke är en väldigt uppskattad minister. Just för sin förmåga att ta ansvar och att få saker uträttade.
7. Jag söker – återigen – ett skäl för språkrören att tiga. Borde inte skribenten snarare glädjas åt att den politik som nu genomförs ligger mer i linje med Expressens åsikter? Miljöpartiet har varit tydligt med var vi står i flykting- och migrationsfrågor. Vi är för ett öppet Sverige, vi välkomnar människor som flyr krig och förföljelse. Som situationen utvecklats efter regeringsskiftet så har kommunerna svårt att ta emot alla flyktingar på ett rimligt sätt. Det är orsaken till den ändrade politiken. Vissa människor – och ledarredaktioner, kan man väl drista sig att säga? – har uppfattat oss som världsfrånvända. Förmågan hos våra ministrar och från partiet att ta ansvar även i denna svåra situation kan förhoppningsvis ändra på den uppfattningen.
8. Ett mantra framkommer här: Vad i hela friden motiverar att språkrören skulle hålla käften? Miljöpartiets i grunden positiva inställning till att vi i Sverige kan och vill ta emot människor på flykt har inte ändrats. Det som behöver förbättras är mottagningskapaciteten ute i kommunerna. Expressens ledarredaktions åsikt framkommer tydligt: “svensk asylpolitik kan inte skilja sig markant från EU-snittet.” Alla förstår att det inte är något skäl för MP:s språkrör att tiga, men kanske framkommer här – äntligen – syftet med Expressens ledarartikel. Det hade man kunnat vara ärligare med. Återigen en högstadiereferens: Borde inte detta ha varit rubriken på texten? Skriv om, skriv bättre. Eller ännu hellre: tänk om, tänk bättre.

Jag har över huvud taget svårt att förstå invändningen mot att en “biktartikel” skulle bemötas med argument att språkrören borde ha tigit. Om det är något svensk politik behöver så är det människor i ledande ställning som inte är rigida i sina uppfattningar, utan kan ta in nya argument, nya situationer, nya perspektiv, och agera utifrån dem. Varför är det något negativt om någon ändrar uppfattning? Vi borde i stället applådera dem som har modet att ompröva sin hållning. Nej, i svensk politik är detta inte tillåtet, eller i alla fall tillrådligt.

En gång i tiden var jag folkpartist. 1985 gick jag med i FPU, och ja, den direkta orsaken var Bengt Westerberg. Han satt i partiledardebatten (ty detta utspelade sig på den tid då det enbart förekom en partiledardebatt) och erkände rakt ut att de borgerliga regeringarna 1976-82 hade gjort fel i en särskild sak. Jag minns inte ens vad det handlade om, men jag blev oerhört imponerad av att en politiker kunde erkänna ett misstag. Vi behöver fler politiker som Bengt Westerberg, både i Folkpartiet, i Miljöpartiet och i andra partier.

Expressen har en stolt historia med ståndaktiga ledarredaktioner som upprätthållit liberala traditioner och åsikter. Det var förr det. Dagens ledarartikel kan få den mest framåtblickande visionär att bli en bakåtblickande nostalgiker.