Ofta får jag höra att jag borde höra till något annat parti. Aldrig från andra miljöpartister, utan från individer som antingen själva är med i eller sympatiserar med något annat politiskt parti. Påfallande ofta deras eget.

Denna attityd tror jag kan tillskrivas något som inom psykologin kallas “kognitiv dissonans”. När olika intryck tycks stå i strid med varandra mår vi människor inte bra. vi vill gärna inordna verkligheten så att intrycken stämmer med vår inre bild.

De som har en viss bild av Miljöpartiet – kanske grundad i en politik som partiet förde vid sitt tillblivande på 80-talet – drabbas av motstridiga intryck när de år 2017 hör en miljöpartist säga (t ex) att vi bör ha ett starkare militärt försvar. Då uppstår en dissonans. Det där verkar ju konstigt…

Det lättaste sättet för individen att korrigera denna dissonans är ju om den andra individen byter parti, till ett parti vars åsikter stämmer bättre med de som individen uttrycker.

Det är bra ur två aspekter: Dissonansen försvinner, och jag själv slipper göra något.

Alternativet vore nämligen att jag skulle tvingas ändra min syn på (i detta fall) Miljöpartiet. Kan det vara så att min bild inte stämmer?! Det vore ju skitjobbigt. Nej, bättre om individen byter parti. 😉

Jag skulle önska att slippa den typen av kommentarer och frågor. Men så skulle jag ju också önska att Ryssland respekterade internationell rätt och drog sig ur sina invasioner på Krim och i Donbass.

Man får inte allt man önskar sig. Det är nog som det ska vara.