Det blev en blogg, till sist. Vad ska jag göra med den?

Som titeln antyder vill jag prata en hel del politik här. Jag är aktiv i Miljöpartiet de Gröna i Uppsala, och har en post som förtroendevald i Nämnden för hälsa och omsorg. Det är, enkelt uttryckt, kommunens socialnämnd för dem som är 21-64 år. Jag kandiderar till landstingsfullmäktige till nästa års val, och hoppas på en ordinarie plats. Så en hel del politik blir det säkert här. You have been warned. 😉

Med tanke på vilket parti jag valt att aktivera mig i känns det naturligt att jag kommer att vilja prata miljö här. Många kan dessa frågor mer än jag, men jag är övertygad om att inte bara experter, självutnämnda och de med många och långa titlar, behöver prata miljö. Alla kan vi göra något för att förbättra miljön, gräva där vi står så att säga. Små och ständiga framsteg är ett bättre motto än strävan efter fullkomlighet.

En av de saker som jag har kunnat göra för att bidra till en bättre miljö är att byta till en miljövänligare bil. Jag åker 3000 mil om året, framför allt till och från mina arbetsplatser som är spridda inom Uppland och Västmanland. Så har jag valt att arbeta och trivs med det. För 6 år sedan bytte jag därför till det mest miljövänliga jag kunde se då, en SAAB som gick på etanol. Detta bränsle har debatterats mycket, men det var i alla fall något jag kunde göra för att minska mitt CO2-avtryck på vår planet.

För drygt en vecka sedan kom nästa steg i den processen. Nästan två år efter att jag hade reserverat den kom äntligen min elbil, en Tesla Model S. Världens – odiskutabelt? – bästa elbil. Världens bästa bil, enligt amerikanska Consumer Report. I senaste numret av AutoMotorSport recenserades bilen med underrubriken “Varför finns andra bilar?” När jag den senaste veckan åkt till och från arbetet har jag ställt mig den frågan många gånger. Här kommer att talas mycket Tesla. Det lovar jag. 🙂

Säkerligen kommer en del poster att handla inte enbart om politiska ambitioner, miljö, sjukvård, sociala frågor och elbilsfetischism. Ofta kommer jag att ge mig på att prata om livet, inget mindre och inget större.

Mitt motto får bli som den underbara väggbonaden på väggen i mitt kök:

“Kärlek och respekt – ska det vara så jävla svårt?!”