Professor Bo Rothstein har idag skrivit en artikel på DN Debatt, om att vi borde förbjuda människor att ge pengar till tiggare på våra gator. Syftet skulle vara att tvinga fram en mer långsiktigt fungerande lösning på detta problem. För att underbygga sin åsikt jämför han med sexköpslagen, som enligt Rothstein lett till att färre människor köper sex.

Det finns flera problem – som jag ser det – med Bo Rothsteins artikel om att förbjuda människor att ge pengar till tiggare.

Vi kan väl börja med jämförelsen med att köpa sex. Det sticker inte så lite i ögonen – i varje fall mina – att jämföra gåvor till fattiga människor med att köpa sex, att det i bägge fallen skulle innebära ett utnyttjande av individer i social utsatthet. Är det verkligen så? Kan vi jämföra att jag lägger en slant i en hatt till någon utanför min matbutik med att ha samlag med en prostituerad? Jag tror de flesta av oss skulle rygga tillbaka inför tanken att jämföra dessa två företeelser.

Om vi bortser från det retoriskt problematiska i att jämföra köpsex med penninggåvor, ligger det något i parallellen? Det kan se så ut, på ytan. Sedan sexköpslagen infördes säljs klart mindre sex. På våra gator. Tyvärr talar mycket för att marknaden för sexuella tjänster bara har flyttat, från gatorna till nätet och utomlands. Senast studier av sexköp gjordes (innan sexköp gjordes olagliga, efter det går det inte att genomföra studier av hur det egentligen ser ut) köptes 80 % av sexuella tjänster utomlands. Inget talar för att siffran är lägre idag. Baltikum, Thailand är några exempel på ställen där fr a män köper sexuella tjänster. Inte Malmskillnadsgatan eller S:t Knuts torg (i min gamla hemstad Malmö).

Vi vet idag inte hur det ser ut med köp av sexuella tjänster på nätet. Det är bara i Stockholm som några poliser över huvud taget ägnar sig åt spaning på nätet. I Uppsala sade Polisen för ett par år sedan på en direkt fråga om köp och försäljning av sexuella tjänster i Uppsala: “Vi ser inte den problematiken.” Klart de inte ser den. De är ju inte på nätet och tittar…

Så parallellen med sexköp håller inte riktigt. Hur skulle det bli med donation av pengar till fattiga på våra gator om det gjordes olagligt? Vem skulle åtlyda påbudet från statsmakterna? Vilka poliser kommer att gripa och lagföra människor som ger pengar till fattiga?

Jag säger alltså inte att fattiga kommer att börja tigga pengar på nätet, i stället för vid matbutiken. Parallellen kan inte dras åt det hållet, heller. Det är två olika fenomen, som måste lösas på olika sätt.

Att förbjuda tiggeri, eller gåvor till fattiga, utgör ännu ett sätt att angripa symptomet i stället för orsaken till ett problem.

Varför kommer fattiga till Sverige och tigger på våra gator? Därför att dessa människor – hur svårt det än kan vara för oss att förstå – faktiskt har det bättre med att sitta på en dyna på vinterkalla svenska gator än att stanna hemma i t ex Rumänien. Så tragiskt är det. De sitter i en hemsk sits hemma, och kommer hit för att försöka göra sina liv bättre. Den öppenhet som vi har skapat i Europa har givit dem en öppning för att försöka förbättra sina liv.

Fenomenet innebär att vi inte längre kan titta bort från eller blunda för att det finns hörn av vår kontinent där människor lever under helt erbarmliga förhållanden.

Den fråga jag ställer mig är denna: Kan vi förhålla oss till det här på något mer mänskligt sätt än att försöka få bort dessa individer från Sverige, eller att förbjuda människor att ge uttryck för medkänsla? Vi har egentligen ett gyllene tillfälle att visa att vi är en europeisk union, inte bara ett drygt tjogtal länder som samlats för inbördes beundran och egennytta.

Vilken sorts Europa vill vi skapa?