Bloggosfären och sociala medier kommer säkert att fyllas helt av ord och tankar om Nelson Mandela. Här är mina.

Jag minns cellen på Robben Island. Den var liten, kal, dödsinbjudande. Där levde denne man 27 år av sitt liv.

Jag minns kalkbrottet, där de stretade med meningslösa sysslor. Apartheid-systemet var så konsekvent genomfört att de vita vakterna inte fick gå in i grottan som fångarna använde som latrin. Där ägnade de sig åt att utbilda varandra, så att de efter frigivningen kom ut med utbildning och kunskaper som behövdes för att ta över landet från de vita.

Jag minns berättelsen om hur han noggrant förhöll sig positivt, medmänskligt och kärleksfullt även mot sina vita vakter. Kärleken övervann hatet. Hur orkade han? Hur kan jag lära något av hans exempel? Idag, här och nu.