Jag förstår mig inte riktigt på BMW. När de sent omsider får ändan ur vagnen och producerar bilar som går på el så går de inte hela vägen. Det är som om de inte vågar släppa taget om sargen. I det här fallet är sargen förbränningsmotorn.

BMW i3 lanseras stort och brett som något revolutionande nytt. Jag tittar på bilen, och blir mest fundersam. Det BMW jag känner till gör snygga, dyra prestanda-bilar. BMW i3 är en bullig och nördig bil. Så där som vi är vana att se elbilar. Den fick bara 4 stjärnor i Euro NCAP:s krocktester. Och så detta med räckvidden. 13-16 mils för en elbil anno 2013. Det räcker inte.

Standarden för elbilar sätts idag av Tesla. Snygg som pokkers, snabb som en furie, ren som en halvböj. Och säkerheten? Bäst i test även där. Jag är bortskämd med säkra vinterbilar efter två SAABar och en Volvo, men tryggheten i att sitta i en Tesla i svenskt vinterväglag tar priset med råge.

En elbil med räckvidd under 30 mil håller inte måttet för dagens marknad. BMW i3 ligger på max 20 mil med optimal körning. För att åtgärda detta erbjuder BMW en ”range extender”. Det är en vackrare term än att säga att du kan få din elbil med en … förbränningsmotor… #fail!

BMW i8 är en bil med mer typiskt, tufft och snyggt BMW-utseende. Den har en imponerande räckvidd på 35 km med batteridrift. Trettiofem kilometer. Inte 35 mil som Tesla Model S har i svenskt vinterklimat. 35 km. Den har en imponerande acceleration 0-100 på 4,4 sek. Tesla Model S ligger på 4,2 sek…

När ska bilmarknaden inse att det har kommit en iCar?