Det talas mycket om kost och motion. Det är bra. Men vad är sant och vad är bara åsikter? Och hur relevant är den frågan?

Det talas mycket om evidens. Mycket från företrädare för en sjukvård som inte lyckats hjälpa människor att gå ner i vikt.

Det jag har fått lära mig under min utbildning som läkare är att skära ner på fett, och att ha sisådär 1/3 var av fett, kolhydrater och grönsaker. De råden gav jag patienter under nästan tio års tid. Jag vågar säga att inte en enda patient kom tillbaka nöjd med råden och det resultat som råden hade givit.

Livsmedelsverket har givit kostråd under decennier. Befolkningens vikt har stadigt blivit högre och högre under denna period. Förklaringsmodellen är att människor inte lyssnat tillräckligt på myndighetens råd. Rimligt?

De senaste åtta åren har jag ändrat de råd jag ger mina patienter. Till att börja med låg råden ganska nära det som kallas LCHF. Jag gav råd utifrån att jag själv gått ner 10 kg på ett år. Jag var missnöjd med mitt midjemått, hade sura uppstötningar och fick ta Losec var och varannan dag på grund av det. Och så var det rent utseendemässiga skäl till att jag ville gå ner i vikt. Så sexigt är det inte med kulmage på en i övrigt smal person…

Det jag gjorde var att ta bort läsk, godis, ris, pasta och potatis ur kosten under ett års tid. Bröd åt jag i mindre mängd. Och så satte jag en träningscykel framför TV:n. Amerikanska biljakter var bra ackompanjemang till en träningsomgång. 🙂

När jag givit råd till mina patienter om att minska intaget av kolhydrater har många kommit tillbaka med nöjda kommentarer. Någon djupare evidens än så har jag inte. Någon djupare evidens än så anser jag mig inte behöva. Jag vet att det är att svära i kyrkan i dagens hårt evidenstroende läkarkår. Men jag står för det:

Funkar det för mina patienter så funkar det för mig som läkare.

Jag är inte LCHF-troende. Jag tror inte på stenålderskost. Jag tror inte på 5:2, 0:7, Atkins heller.

Jag tror att alla dessa teorier är värda att lyssna på. Men til syvende og sidst är livet ett enda stort beteende-experiment:

• Ställ dig själv en fråga.
• Ställ upp en hypotes som går att besvara på ett tydligt sätt.
• Gå ut och pröva.
• Studera resultatet, dra slutsater och gå vidare med det som passar dig.

Svårare än så behöver det inte vara med kost och motion. Kanske är vi inte alla stöpta i samma form. Kanske passar Livsmedelsverkets råd en del individer. LCHF kan vara bättre för andra. 5:2 kanske funkar. Jag är generellt skeptisk till svält i en eller annan form för att åstadkomma långsiktiga viktförändringar, men what-the-hell, funkar det för dig så kör på det!

Här är min teori för kost och motion. Den är ganska enkel. Vi kan kalla det för bankkonto-metaforen:

Din vikt är som ett bankkonto. Alla kalorier du sätter in, och alla kalorier du tar ut, leder till ett visst saldo. Ju mer du stoppar i dig, och ju mindre du motionerar, desto högre kommer saldot på ditt viktkonto att bli.

Tycker du att saldot är högre än du vill? Öka då dina uttag i form av mer motion! För att bränna fett behöver du ligga på typ 70-80 % av din maxpuls i någonstans 30-45 minuter. Efter ett sådant pass bränner kroppen fett i flera timmar.

Tänk också på att minska insättningarna på viktkontot! Särskilt de snabba kalorierna, de som leder till en snabb high i blodsocker, dip och nytt sug efter mer. Skär ner på dem, och försök byta till mat som generellt leder till långsammare svängningar i blodsockret. Vill du äta bröd, försök välja mörkare bröd framför det vita. Vill du äta en banan, försök välja en lite grönare. Ju mer mogen, desto mer spjälkade är sockerarterna i bananen, vilket leder till snabbare blodsockersvängningar som en följd.

Till sist, gör förändringen till något positivt! Sätt upp tydliga mål, delmål som är rimliga att uppnå. Det är lättare att arbeta mot ett mål av typen att gå ner 5 kg än att gå ner 20 kg. Lättare att sikta mot att t ex springa Midnattsloppet i augusti eller september än att “se bra ut till beach 2014”. Gör målen konkreta, rimliga att nå och roliga!

Sätt upp belöningar för dig själv när du uppnått ett delmål. Ge dig själv en klapp på axeln. Gör något roligt (som inte innebär att göra extrainsättningar på viktkontot!). Var snäll mot dig själv om du inte når det mål du satt upp för dig själv.

Det finns ett engelskt talesätt som jag tycker om: Progress, not perfection. På svenska kan det uttryckas som: Framsteg, inte fullkomlighet.

Arbeta vidare mot nästa mål. Ett steg i taget. En dag i taget.

Lycka till! 🙂