Denna dag firar vi midsommar. Det är nog den svenska högtid som jag är mest ambivalent till. Just för vad den är, och för vad den medför.

Grunden för midsommarfirandet är sommarsolståndet. Årets ljusaste dag. Fast vi flyttar flexibelt firandet till närmast liggande fredag. Varför fredag? För att vi verkligen behöver 2 lediga dagar efter den, så vi kan återhämta oss? Det är bara de verkligt stora högtiderna som firas i dagarna tre. Midsommar är en sådan.

Hur firar vi då midsommar?

• Vi tar en träpenis, stor som attan. Inklusive kulor.
• Vi klär träpenisen i blommor.
• Vi vänder upp och ner på vår träpenis, och penetrerar jorden med den.
• Varför gör vi det? Jo, självklart för att blidka gudarna (pluralis) så att skörden blir bra även nästa år.
• För att förstärka kontakten med gudarna fyller vi oss själva med nektar (sprit), så att hämningarna släpper och glädjen och gamman når ända upp till Valhall.
• Ytterligare förstärkning får denna kontakt av att vi dansar runt stången. Inte någon vacker pardans, utan ringdans. Gärna med åthävor som efterliknar naturens väsen (grodor, et c).
• En följd av de släppta hämningarna är en fysisk kontakt som vår reserverade kultur annars avhåller oss från. Nya kontakter gror, liksom nya människor. Även denna mark är beredd för ny skörd.
• Barnen inlemmas tidigt i dessa naturistiska ritualer. Det som kunnat föranleda traumatiska minnen kommer tolkas som naturligt och eftersträvansvärt i det egna vuxenlivet.
• Ritualen förmerar sig själv. Och det är väl själva grundbulten i varje effektiv ritual.

Vi firar en förkristen högtid idag, med ganska märklig innebörd och än märkligare symboler. Men varje anledning att fira är en god anledning, inte sant?

Det kan finnas anledning att betänka innehållet i det svenska midsommarfirandet för dem som hävdar att andra kulturer än vår skulle vara mindre civiliserade.

Men Glad midsommar, allihop!