Har nyss läst denna recension av Ola Larsmos intressanta kommande bok om den svenska slummen Swede Hollow i Saint Paul, Minnesota.

Den ger upphov till några olika tankespår. För knappt ett år sedan twittrade jag detta, när jag såg “Kristina från Duvemåla”. Parallellen till den pågående flyktingsituationen kändes väldigt närvarande under den föreställningen.

Varför väljer människor att bryta upp från det välbekanta, till något okänt, osäkert, kanske till och med farligt? Jag tror inte det är ett val man gör med lätt hjärta, eller av bekvämlighet. Det är ett val man gör för att alternativet är ännu sämre. Det är så jag själv skulle ha tänkt, och det är den bild jag möter hos dem som flytt från andra länder till Sverige.

De människor jag har träffat vet att vägen från deras hemland till Sverige kommer att bli svår, redan innan de anträder resan. Men de väljer ändå att göra den. De förstår att det inte kommer att bli lätt när de väl kommit till Sverige. Men de är ändå villiga att ta de vedermödorna. För att alternativet att stanna leder till död, förföljelse och olycka.

De människor jag har träffat förefaller hyfsat medvetna om att de själva inte kommer att få det bättre under sin livstid, i Sverige. De gör den stora omställningen för sina barns skull. För att barnen ska få en chans till ett gott liv som de ofta själva inte längre ser för sin egen, personliga del. Det är den sortens uppoffringar som föräldrar är villiga att göra för sina barn.

En annan artikel i dagens nyhetsskörd har skrivits av professorn i kriminologi Jerzy Sarnecki. En invandrare som det gått hyfsat bra för i Sverige, kan man väl säga. 😉

Artikeln handlar om sambandet mellan invandring och ökad brottslighet. Ja, vi ser en överrepresentation av brottslighet bland invandrare i Sverige. Bland svenska invandrare till Köpenhamn och USA på 1800-talet. Nej, det innebär inte att invandringen ger upphov till ökad brottslighet. Det finns däremot ett samband mellan ökad social utsatthet och ökad risk för brottslighet. Om vi ser det sambandet så kan vi också se vad vi behöver göra.

Det handlar inte om att minska invandringen, utan om att förbättra den sociala integrationen. Människor som ser möjligheter till och realistiskt kan ta vara på chanserna till ett bättre liv har få incitament att begå brott.

Detta gällde svenska utvandrare till USA på 1800-talet. De integrerades i det amerikanska samhället. Så småningom kom andra invandrargrupper, som fick bära hundhuvudet av att vara ovårdade, dumma och kriminella. Då slapp våra svenska släktingar bördan.

Vi kan förstås fråga oss varför det finns en tendens hos olika samhällen (även vårt svenska idag) att tillskriva olika grupper dessa hundhuvuden. Men det är en helt annan diskussion.

Jag avslutar detta inlägg med en oxymoron: Människor söker sig ett bättre liv. Det är en allmängiltig sanning. Så pass allmängiltig att den kanske saknar innehåll. Men den kan ändå hjälpa oss att tolka, förstå och förhålla oss till människors ageranden. Och förhoppningsvis att fortsätta bygga samhällen som vi själva vill leva i, och välkomna andra att leva med oss i.