I en annan diskussion fick jag frågan om vad jag tänker om James Mattis och USA:s reaktion på Sveriges avsikt att skriva under FN-konventionen om en kärnvapenfri värld, som vi (tillsammans med 121 andra länder) röstade för i somras.
Det finns några olika aspekter som jag tänker på här:
– Hur bör Sverige ställa sig principiellt till kärnvapen i vårt land?
Den frågan besvarade vi för egen del (på 1960-talet, tror jag att jag har läst). Sverige ska inte utveckla egna kärnvapen, och vi verkar internationellt för nedrustning av kärnvapen. Det finns ingen som helst anledning att ändra på dessa beslut eller målsättningar.
– Hur bör vi ställa oss till att skriva under FN-konventionen om en kärnvapenfri värld?
Den frågan tycker jag personligen är lätt att svara på. Det är svensk politik att vi strävar mot en kärnvapenfri värld. Då är det konsekvent att skriva under konventionen.
– Hur bör vi ställa oss till det brev som försvarsminister James Mattis skrev till sin svenska kollega Peter Hultqvist, med varning om att våra militära samarbeten kunde försvåras om Sverige skriver under FN-konventionen?
Tacka för brevet och informationen, och hälsa att Sverige gärna samarbetar med USA på det ömsesidigt respektfulla sätt som vi gjort sedan åtminstone 1950-talet), men att vi även i detta avseende väljer vår egen säkerhetspolitiska lösning.
Nu har regeringen tillsatt en utredning, som under två år ska se över denna fråga. Det kan vara rätt ur taktisk synpunkt, för att låta känslorna kring frågan bedarra. Men jag anser att vi inte hade behövt denna utredning, utan kunnat gå vidare och skriva under.
– Hur bör vi ställa oss till andra länders trupper, vars förband besöker eller baseras här för kortare eller längre tid, avseende kärnvapenbestyckning?
Det finns länder (Nya Zeeland brukar nämnas här, men det gäller även Finland) som har förbjudit kärnvapen på sitt territorium, men ändå kan samarbeta bra med kärnvapenmakter, som t ex USA.
Jag är inte säker på hur det kan säkras rent praktiskt, men det kan tänkas att främmande förband undergår inspektion av svenska myndigheter avseende kärnvapen. Resultatet av sådana inspektioner kan vara antingen tillgängligt för allmänheten eller belagt med sekretess (om t ex den gästande nationen begär det). Det borde gå att ordna, tänker jag. Where there’s a will, there’s a way.
Fredrik Leijerstam 