Om säkerhet och sekretess i vården. Eller: Vad ska man behöva ta när man jobbar i potentiellt farlig verksamhet?

Jag läser en nyhet om våld i den statliga tvångsvården. Personalen inom SiS, Statens Institutionsstyrelse, tar hand om några av våra stökigaste ungdomar (på LVU-hem) och allra sjukaste missbrukare (på LVM-hem). Nu har personal på ett sådant hem sett sig tvungna att anmäla sig själva till Justitieombudsmannen. Varför? Jo, för att de röjt en persons identitet efter att hen misshandlat en i personalen.

Jag jobbar själv på ett LVM-hem. Det är ett spännande jobb, väldigt annorlunda mot vad jag tidigare jobbat med. Utvecklande, omväxlande, roligt.

Ibland ställs dock saker på väldigt skarpa spetsar. Ett nej måste förmedlas till någon som inte alls klarar att ta emot ett nej. Visst har det hänt att datorskärmar farit in i väggar, telefoner likaså. Vet vi om det i förväg kan skarpa objekt tas bort ur räckvidd för patienten.

Nyheten ovan, och min personliga erfarenhet, ger upphov till frågan i rubriken: Vad ska personal i potentiellt farlig verksamhet behöva ta, in the line of duty (för att använda en amerikansk term)? Ska vi behöva stå ut med glåpord, kränkningar, hot och våld, bara för att vi valt att jobba i verksamheter där det ibland kan förekomma sådant? Nej, naturligtvis inte.

För mig är det självklart att en individ som beter sig kränkande på dessa sätt, mot personal av olika kategorier, har förlorat rätten till sin sekretess gentemot rättsmyndigheter som polis och domstolsväsende. Syftet med sekretessen är inte att skydda någon som begår överträdelser.

När IVO, Inspektionen för vård och omsorg, kritiserar någon som gjort en polisanmälan utan att göra en ordentlig sekretessprövning blir jag bekymrad. För mig betyder det att IVO saknar insikt i hur dessa verksamheter ser ut, i verkligheten. Vi behöver verkligen en tillsynsverksamhet får vården och omsorgen. Men denna tillsynsverksamhet behöver vara tryggt förankrad i en verklighet. Inte minst för att bevara sin trovärdighet hos oss som jobbar “på golvet”. Endast så kan man fullgöra sin egentliga uppgift, att bidra till en trygg och säker vård. Både för patienten och personal.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s